Tjejmilen!

Nu har jag gjort det, jag har sprungit 10km tillsammans med 21 000 andra kvinnor. Vid mållinjen möttes jag upp av min kära mor med en röd ros och min vän Heidi som också kom dit och hejade. Jessica som hade utlovat sällskap vid mållinjen, lyste med sin frånvaro efter tung lördagskväll med mycket dans, det är lugnt tjejen. Det bjöds förstås på ostkaka (som jag lyckades pressa i mig både en och två av, och dessutom smuggla ut en extra till mamma som också var sugen), pannkaka, banan och skitäckligt iste som jag verkligen inte kan rekommendera (Nestes nyhet utan socker, men med mängder aspartam, bedrövligt likt Fun Light-saften). Folkfest med tjo och tjim, vi smet från platsen direkt efter att ha plockat åt oss ett av varje gratisprov, he he, förstås.
Nästa helg är det dags för ett mer än dubbelt så långt lopp, jag som tyckte att det här var tillräckligt jobbigt förstår inte alls vad jag har gett mig in på. Blir en lugn vecka med början ikväll, tonfisksallad och filmvisning hemma hos Heidi med trevligt sällskap och mycket thé. Grymt.