Befriande? Nope.

I lördags morse var det sista jag gjorde innan jag lämnade festen att slänga ett glas i väggen, på begäran av värden. Det kändes inte speciellt befriande, sådär som jag kanske trodde att det skulle kännas. Mest kändes det tomt. Som att jag hållt något i min hand som nu ligger splittrat på golvet, ett liv, ett hjärta, ett glas? Visst ja, det var ju det som hände med mitt liv, mitt hjärta och glaset i lördags. Make sense.