Indigo igen...

Det händer om och om igen, det är därför man har stamställen, där man alltid kan ramla in, där man trivs, där man känner många människor. Vi hade trevligt, jag bevisade som vanligt att det visst går att dansa på Indigo. Lill-Sofie skrattade, hon trodde säkert att jag var råpackad eller nåt. Lillebror var söt och full. Palle var så dekadent han bara kunde. Kerstin, Jocke och Morgan stod i en liten ring och tisslade och tasslade. Hayden kom med fula raggningstrick när hans tjej gick ut och rökte. Jag råkade känna typ hälften av alla människor som var där vilket fick det att kännas lite som en hemmafest men som den osociala personen jag är så pratade jag förstås mest med de två som satt närmst. Jag försökte hitta någon att dissa men det gick inte heller så bra, vi försökte dissa tjejen vid det runda ståbordet med ful väska, men det blev snabbt tråkigt, vi hade liksom för lite info. Ok med trevliga ställen är det oftast så, de stänger tidigt. Vi hade ingen lust att gå till nästa ställe för bara en halvtimme till och ingen var sugen på ML eller att köa för nån rockersklubb nere på DB, kändes skitsunkigt. EFTERFEST! Redan vid halvtvå var vi påväg hem till glada Markus lägenhet näst intill Skanstull. Jag tror jag lovade Alex att han ska få följa med på fest i Hägerstensåsen snart, eftersom han känner så få av sina områdesgrannar (jag älskar ju mina och de bringar mig mycken glädje), jag bor ju inte ens i Hägerstensåsen, men well det ordnar sig nog när den dan kommer. Bra att jag bjuder in folk till någon annans fester innan de ens är planerade i tid (inte bra där, fy fy). Sooo, vi testade olika hemmabiofåtöljer och juicepressar natten igenom. Mitt förslag om hemgång kom runt halvfem tror jag och Markus såg väldigt besviken ut när ingen tackade ja till att sova på hans soffa. Han erbjöd tom. frukost med ännu mer färskpressad juice (mmmmm remember that part as pretty good......) men jag skulle ju hem till lilla svarta Sixten för en delad säng på Idas golv. Till min besvikelse så vägrade Sixten att sova med mig, han la sig på fönsterbrädan och va onåbar. Typiskt män.