bjööööörn...............var är du min hjälte?

Jag lämnade min hårddisk i säkra (?) händer hemma hos Kaj och gick för att träffa min vän Björn. Den kramvänligaste Björn jag känner. Vi promenerade ner för Lundagatan och pratade om vad som hänt sen sist, vilket var alldeles för länge sedan, jag kom på hur mycket man saknar sina vänner när man inte sett dem på ett tag och sedan träffar dem igen. Det är härligt att det med gamla vänner finns en oskriven regel som säger att hur lång tid det än går innan man hörs igen så är man alltid lika bra vänner när man väl ses, det är som att tiden har stått still emellan tillfällena och man kan nästan ta upp senaste diskussionen man hade, med förutsättningen att man har jäkligt bra minne och kommer ihåg vad den handlade om. Efter en fika på "pappa ray ray" och varsin smoothie mådde vi fint i hela kroppen och gick och handlade alla ingredienser man behöver för den bästa fisksoppan, sedan gick vi hem till var sitt hem och lagade mat, det är toppen. Saknar dig alltid, min vän! Bjud på välhängd biff så kommer jag, hehe.