Chocken har lagt sig

Antastad av mig vid ett korvstånd på Stureplan, so sorry! Not!

Ryktet gick att han nöp H i rumpan på Riche, fy skäms karl.

Ok, det värsta är över, vi har festat ännu en helg, ännu en helg av fest. Trötta och slitna ser vi det ljusna i horisonten när gryningen kommer och det kan vara dags för avslut trots att benen spritter av den aldrig glömda dansmusiken. Fredagen var så hård, så hård att jag knappt vågar säga något om den med anledningen att folk kommer på att jag är den där jobbiga tjejen som skrämmer slag på bratsen på Stureplan genom att kasta glas i reklampelare så att det dånar och senare antastar 19-åringar vid korvkiosken. Vi räknade tom. efter hur mycket dryck min kropp tydligen tål under en kväll trots att jag måste tro att jag var väldigt nära nog, mellan 21-05 fick jag i mig 2 vinare (i former som både champagne, mmmmm den var god, mycket bra på efterfest och rött och grönt vin) minst tre öl men antagligen närmre fyra eftersom kvittona skvallrade om det. Hur klarar jag det? Helt otroligt efter en vecka på medicin och en middag bestående av fyra våfflor och mango?

Vad det gäller våfflorna så tackar jag ödmjukast, de var fantastiska, synd att våra vägar inte möttes senare på kvällen men antagligen fick Kristoffer och Katja en otrolig kväll ändå. Både Johan och Sebastian dök upp vid Skanstull lagom till efterfesten där jag mest satt nedsjunken i en soffa och mumlade sinsemellan med mannen bredvid mig som också förde någon sorts konversation (eller åtminstone försökte få respons från mig) mellan mina fnitterattacker.

Sweetast av alla, värdinnan, oh yeah, we love your neighbours! We hate my neighbours!