Men jo då!

Halloj vad glatt. Fredagen som bara hotade att bli den tråkigaste började finfint med sällskap och peppning av min kära vän och granne Tomas. Han dansade runt i sin lägenhet när jag kom och när vi hade ätit och druckit kaffe med bekerovka i började det kännas bättre, eftersom jag dessutom fått svar från serious att jag stod på listan började humöret stegvis bli bättre. Vi hann dock inte med Indigo som jag längtat till utan tog oss raka vägen till Mosebacke, där drack vi öl och dansade lite till den fina discomusiken. Jag träffade Alex som jag tidigare under kvällen hade jävlats mer i flertalet sms. Ha ha, han verkade faktiskt lite sur, trots att jag bara retats, yeah yeah, kön in till södra var ett kvarter lång och helt plötsligt gjorde det inget om jag fick gå på festen eller inte. När Jessica ringde några minuter över tolv så föreslog jag träff på Indigo. Så fick det bli och Indigo var knökfullt som vanligt, antagligen extra fullt eftersom alla som inte orkat köa till Vice var där. Vi hade turen att strax innan ett stöta ihop med några killar som gav oss biljetter och hängde med upp till södran för ännu en timmes skoj och surprise surprise, gratisspriten var inte slut. Fastnade i det vackra glasrummet och helt plötsligt tände de lamporna, dags att gå. Ok, varför ge upp när man har trevligt, vidare till Debaser, jag vet, där tänker man säg kanske att man kan få dansa den sista timmen men vad möter oss i DJ-båset om inte ett hånglande par, buuuuh, skaffa ett rum för faan, låt nån annan som kanske bryr sig spela skivor, helt värdelöst, och de kallar de för stockholmsnatt, nä stockholmsnatten är så himla mycket mer än så vill jag lova. Inte trött, av underlig anledning, misstänker dock Tomas kaffe som boven, lite hungrig, också konstigt men vad gör man inte. Tur att Folkets kebab finns annars skulle jag aldrig överleva mina utekvällar.