baaaakis idag men igår var fantastiskt.

Tack för en underbar middag, ni är underbara, risotton var underbar, sällskapet, vinet, allting var fint. Jag blev lite överförfriskad mot slutet men det verkade ingen märka, jag åt korv på vägen hem men kommer knappt ihåg hur den smakade, jag ler åt livet och har en underbar italienare som bor under min gran. Det är grant.

jag väntar å väntar

Ikväll kommer Gabriele hit, min kära vän från italien. Han ska fira nyår med mig så man har ju ställt upp för att prestera, dvs. jag är med och anordnar både fest och middag. Det kommer bli så bra, vi ska ut till villevillekulla och äta med Sofie och Peter sedan vidare in till stan för fest på Kapellgränd på söder med kareoke och framtidstema. Men nu bara väntar jag eftersom jag har lovat att möta upp honom vid centralen mitt i natten och under tiden är det såklart bio Palle som gäller. "Tristan & Isolde" var sådär, Ida är sjukt missnöjd, hon jämrar sig i soffan och säger att den inte följde den riktiga historien ordentligt. Vi andra verkar inte bry oss nämnvärt, man får ju rycka på axlarna, det är film.

I want kids, as sweet as those..

Har du någonsin sett vad söt man kan vara? Jag har också lagt till min nya favoritblogg bland favoritlänkar idag. Ja jag förbereder mig inför nyårsfesten där temat är "Asien 2057", 50 år framåt i tiden, det kommer bli lätt, jag menar jag är nästan robot i dagsläget sååå...sedan är jag utnämnd till lekansvarig också, det kommer bli mycket lekar kan jag lova..

ååå igår var det julafton..

Igår var det jul, jag firade med min mor och Stefan, lillebror som inte är min lillebror men är den bästa lillebrorn man kan önska. Mamma hade lagat en massa jättegod mat, hjortfilé, vitlöksgratinerade, grillade havskräftor, rötter i ugn (rödbetor, palsternacka, potatis, lök mm.) en fårostsås, janssons frestelse, inlagd sill, lax, hembakt bröd från mig förstås och hundratals dessertostar, en av mina favoriter var en mild ost med mango och ingefära i, yum yum. Den dysfunktionella familjen varken bråkade eller var speciellt irreterade på varandra. Tack mamma.

Glöggparty hemma, sicken julstämning

Fan vad grejt det var. Man kan säga att det var Emelies bedjan om att det skulle hända grejer de få dagar hon är hemma från London som fick mig att ordna den tillställning som ägde rum igår. Jag är ju sjukskriven pågrund av ett olyckligt fall på maskeraden för några veckor sedan och tror ju att jag har all tid i världen, så är dock inte fallet men jag har denna vecka lyckats hinna med en del. Jag har tex. varit på Johans nya arbetsplats, ortopeden på SÖS och tagit bort mina stygn och i onsdags fick jag äta lyxlunch på Lux med Kalle, det var fint. Jag, Jessica och Joel bakade i torsdags kväll, Jessica gjorde sina underbara lussklumpar (som Tomas var helt lyrisk över igår) och jag har mot all förmodan lyckats köpa julklappar både till mamma och pappa. Så nu är det bara mormor kvar och dit ska jag inte förrens på tisdag så det är kool, förhoppningsvis håller pocketshop öppet även röda dagar?

Tillbaka till igår, man kan bli väldigt full på glögg, det medföljer en viss sockerchock också som gör att kroppen tror sig ha extra energi och får för sig jäkligt konstiga saker. Som att tex. gå ut och festa en hel natt dagen innan man ska laga en julmiddag till sin pappa. Vi var hemma hos mig, det lukatde glögg, lusseklump och ädelost. Eftersom de är lite känsliga i mitt hus vad det gäller hög musik så hade jag satt en sluttid för evenemanget, 22.00 stod det på utskicket, strax innan elva kom vi härifrån och hoppades fortfarande både få komma in på ugglan och hinna se concretes spelning, båda sakerna misslyckades och vi hamnade på petsoundsbaren, där det som vanligt inte var så skoj varför vi gick vidare till Indigo där halva gänget redan befann sig. Sedan kom det dummaste beslutet, ML till klockan 03, hm well jag kommer inte ihåg speciellt mycket av det men något säger mig att kvällen avslutades på folkets eftersom min klänning och jacka har spår av hommus. Jag vet också att vakten höll på att kasta ut mig efter att jag stulit ett körsbär av bartendern och att sedan bartendern bad om ursäkt för att vakten varit så sur. Jag hade redan glömt bort körsbärsincidenten när vakten kom och fattade ingenting, han blev sur och sa att jag måste skärpa mig, jag gick tillbaka till min plats vid baren och låtsades som om ingenting hänt. Nu ska jag till Kaj på förfest innan vi ska till Indigo där Kaj och Sofie ska spela skivor ikväll. Som tur är har pappa ställt in middagen och vi har flyttat fram den till på måndag då jag också kommer vara baksjuk efter festen på julafton, ajaj, stackars pappa, så länge det blir äckta Jansson så kommer han vara så nöjd. Sweet. God jul allesammans.

Julhandeln i stockholm....ojojojoj

Mormor kanske vill ha ett stort ångstrykjärn?

Alltså, det här tar livet av mig. Jag har varit ute i publikhavet tre gånger och fortfarande inte köpt en enda julklapp, ännu ingen panik, men väldigt snart så.

Precis när mamma och jag kommit överrens om att vi skulle fira jul hemma hos mormor får vi veta att hon inte ska vara hemma, klurigt.. Vem vet idag kom dessutom det vi länge fruktat, snö. Jag och Tomas gick ut på balkongen och sprayade frenetiskt freon i luften, sedan gick vi till affären för att inhandla salt till söders gator men Tomas bangade, kylan hade krypit in under jackan på honom och han är numera förlorad till sitt ide på Nytorgsgatan. Attans.

Jag upptäckte också en fruktansvärd grej, jag har antagligen blivit bestulen på min nya ipod shuffle i folkkaoset igår när jag och Emelie intog Ringens såkallade galleria. Tomas påpekade att jag måste ha en väldig tur i kärlek just nu.

Lucia

Luciafirande med dagisbarn var först tyst och vackert, sedan mestadels kaos. Jag fick äran att infinna mig på Alva och Arvids dagis längre upp i mitt kvarter. Min största önskan hade varit att hitta ett otroligt tjusigt och absolut gratis morgontåg med skönsång uppe i Sofiakyrkan (lagom avstånd från nytorget) men efter att ha surfat i en halvtimme och insett att kyrkan inte är de som uppdaterar sina hemsidor varje dag, la jag ner och nu känner jag mig nöjd med den hm..sång jag fått uppleva på dagis, mestadels sjungen av dagisfröknarna.

Grattis Köpenhamn!

Ni har vunnit en toppenkille. Jag är glad för att du är nära. Gissar att det här betyder att du fått jobbet? Congratulations for Red, my friend, you've made it. I'll have to try and see you soon, you're always welcome up to Sthlm. Love.

Omläggning förband...

Distrikts-sköterskan var så snäll, jag var så snäll, men inte fick jag något Bamseklistermärke för det...vad måste man göra för att få ett sånt. Jag var ändå lite yr där ett tag. Hm..

Kompis, kompis tack för hjälpen.

Kompis vad du är snäll, tack för all hjälp, jag typ verkligen behöver den just nu. Basse kom hit idag med ett paket vårrullar under armen (såklart) som vi kalasade loss på medan vi började se den animerade franska filmen Renaissance som verkar bra, men vi hamnade i en matkoma och Basse skulle hemåt men hade lovat att hjälpa mig med några kartonger av alla de som stod i min lilla lgh, det slutade med att han har fått bära upp alla kartonger till vinden. Tack min hjälte, förlåt min vän. Du är bra. Ta med dig Sara till glöggen, det vore kul.

WEEDS, WEEDS, WEEDS!!!

När får vi se mera Weeds? NU, NU, NU!!

Bio Palle

Såg ”the Grudge” som låg i Palles mapp ”kommer jag förmodligen aldrig se-filmer” och när tre minuter av filmen gått så kommer jag på att jag såg den med Basse på bio, den där gången när vi hade fyra sjuttonåriga tjejer framför oss som skrek precis hela tiden. Den var skitläskig den här gången också, både Palle och jag är rätt känsliga och satt och jämrade oss i soffan. - Nej gå inte in i det rummet, nej stoppa inte ned händerna i vattnet, vänd dig inte om osv. För att lätta upp stämningen efter filmen började vi surfa mobiler, eftersom min högtalare på min qtek är sönder och jag funderar på en SonyEricsson M600i men tydligen så synkar den inte allra bäst mot outlook även ifall försäljarna påstår det, jag får helt enkelt ringa Pigge imorgon för expertisrådgivning. Sedan är det valet svart eller vit, den vita är finare men finns inte att få in lika snabbt som den svarta. Hm..svårt val, jag behöver den snarast. Palle visade mig sin mobil igen, den vi lekte roliga lekar med i helgen (Palle har mejlat mig bilderna men jag vågar verkligen inte lägga upp dem, men tro mig man kan ha mycket roligt med de förinlagda fotoramarna, om man vill, vill säga, alla i sällskapet tyckte ju inte att det var skitkul), han är dock inte speciellt nöjd med den en SE 850K och skulle gärna köpa en ny snart igen. Jag tog ett kort med den och undrade vad som hände ifall jag valde att ”publicera den på blogg”, provade och vips hade vi skapat en blogg till Palle också, grymt easy, I like that phone. Efter mobilprat och lite bläddrande på flickr och några bloggar så kändes det som att jag förtränkt filmen tillräckligt mycket för att bege mig hemåt för min skönhetssömn, tyvärr har jag både druckit kaffe och speedat mig med mintkyssar och mörk choklad under besöket och känner inte alls för att sova. Imorgon ska jag till distrikts-sköterskorna på Åsö vårdcentral för omplåstring av mina sår, det är drop-in tid mellan 8-10, om jag är där vid nio hur lång tid kan det ta? Min bästa gissning är tre timmar..vården i Stockholm är allt annat än snabb, det ska man veta närman tar sig in i systemet, goda böcker är ett måste för att man ska överleva.

Att smida matplaner

Middagsplaner? Det känns som att jag börjar strukturera upp var, hur och vad jag får min mat ifrån de kommande dagarna när det är svårt att laga själv. Igår tex. hem till Pigge som rev parmesanen (två händer behövs) medan jag lagade färsk pasta med ost, bönor, groddar och kapris, yum yum. Imorgon hoppas jag ju på att Basse ställer upp och fixar ihop något smarrigt till filmen, vi planerar att se den franska animerade ”Renassaince” som jag är sugen på. Sedan har jag middagar innestående både hos Ida, Martin och Johan S på g. Pepparkaksbak hos Johan L och Sebastian, och kanske bullbak hos Jessica som hade bakat helt fantastiska lussebullar med mandelmassa i till sin födelsedagsfika/glöggavsmakning i söndags eftermiddag. Tjejen har alltså satt egen glögg av svagdricka, socker, kryddor, potatis mm. Sedan har hon silat den efter fem veckor och fått tillnågot som både smakar och ser ut som en väldigt god glögg minsann. Husligt, den man som gifter sig med henne kommer leva lyckliga dagar. Det känns som att den här vintern kan bli hur kulinarisk som helst med lite planering, dessutom kommer kära Gabriele, min alldeles förträffliga, italienska vän som lagar underbara måltider, kanske kan låna pastamaskin av Martin eller Kalle och göra egen färsk pasta igen, det är finfina grejer det, speciellt om någon annan gör jobbet. Tänk stora härliga tortelloni, mmm, nu börjar jag nog bli hungrig igen trots alla mintkyssar jag stoppat i mig under kvällen. Attans, bäst att jag går och lägger mig nu, så att det är frukostdags snart.

Advenstmysknytisfika på Metargatan!

Adventsmysknytisfrukost, det är tydligen ett tyskt koncept som Katja har anammat, för så bra var det. Katja har fått plocka ut en veckas ledighet och vi har äran att få ha denna Malmöbo på besök i Stockholm. Det är underbart, började fint som sagt med en oslagbar knytisfrukost, jag hade bakat mitt bröd, Johan och Sebastian hade bakat en utsökt god, ekologisk kardemummakaka, Katja och Kistoffer hade gett sig på lussebullebaket inspirerat av kroppens olika organ och en dos kärlek, bullen på bilden är ett exempel på deras skapelser och hur det kan bli när en doktor är med och bakar. Det fanns förstås också alla andra nödvändiga frukost-tillbehör, ägg med betäckningar för löst/hårt/mellanhårt, leverpastej, ostar, satsumas, skinka, kaviar, lax, hovmästarsås mm. Mm. Mycket gott vill jag lova och man gick därifrån nöjd och rund. Det enda vi kunde klaga på var en R Kelly (mm juligt va?) skiva som snurrade fyra varv innan jag skrek till och frågade om de verkligen bara hade en skiva. Nästa gång ska jag bränna julmusik till Kristoffer!

Glögg bland bekanta (och hånglande par) på Mungaano

Fest i lördags, jag liksom utgick ifrån att jag inte skulle klara mer än max två timmar efter gårdagens skräckvisit på Indigo som slutade med att jag helt nöjd gick hem vid tio efter att ha suttit och nervöst spänt mig på en bänk mot väggen i två timmar. Martin bjöd in till glögg, glöggen var slut när vi kom. Jag och Palle roade oss med mobilen och alla förinlagda fotoramar, Ida blev sur för att vi inte ägnade henne 100% uppmärksamhet. Det var ett hånglande par i lokalen som liksom inte riktigt passade in, det var roligt, vi smygfotade och pratade om dem, de gav tillbaka med att smita iväg till närbelägen trappgång och ha sex (det är i alla fall min hypotes för killen såg sjukt nyknullad ut när de kom tillbaka efter 45 minuter) vi blev sura och avundsjuka, men det var fortfarande kul, alla var fulla, alkholen tog slut, vi drack folköl, klockan gick, jag satt på en stol och tog det lugnt. Jättekul att träffa lite folk, en vecka och jag saknar det sociala livet. Träffade Andreas som såg lite Acne-stylad ut (såklart) och stod inne i den varma lokalen med både mössa och halsduk på sig, det var nice, länge sen vi pratade sist. Så dök min favorit Johan upp och yrade om allt kött han ska bjuda mig på, det blir lammbebis och finaste nötköttet, vi bestämde att jag skulle höra av mig när smärtan lagt sig eller en dag när jag har riktigt mycket kodein i blodet och kan göra ett besök ute på den kungliga adressen, ser jag fram mot, en köttmiddag utan tjafs, ingen sås, ingen potatis, bara nåt grönt löv och köttbitar, Johan erbjöd sig att skära maten i bitar till mig, den handikappade enhänta. Martin däremot vågade inte alls bjuda in mig till sin lya på L Essingen, han har väl inte städat på ett tag kan jag tänka men vi kom överrens om att det går lika bra att han bjuder mig på middag i min lgh någon dag här snart.

Att trotsa alla fulla människor en fredag..

Jag hade en andan-i-halsen kväll igår nära jag trotsade naturlagarna och tog mig till Indigo med min cyborg-look. Vi var tidiga för att få sittplats, halvåtta gick jag in i den lilla baren, det var fullt, mycket after-work människor. Vi fick dock sittplats efter bara en halvtimme vilket var tur då det kändes väldigt jobbigt att stå vid baren och försöka skydda sig mot alla människor med kroppen. Det var nog så nervöst att bara ha Kaj bredvid sig. Efter någon timme bestämde jag mig för att gå hem, jag var trött lite nervös och hade fruktansvärt ont, det var trevligt att se alla men också lite jobbigt eftersom jag inte riktigt kunde delta och kände mig lite okoncentrerad då jag hade ont hela tiden. Hemma blev det nattmål, rester av pastasalladen sedan torsdagen och ännu ett avsnitt av Dexter som jag faktiskt börjar tycka är riktigt bra. Det blir troligen ett kortare besök hos Mungaano som bjuder in till glögg + fest ikväll och sedan hemgång för ännu ett avsnitt av Dexter, något att se fram mot när man börjar bli trött och känner sig lagom avslagen av citodonen..

Men idag har jag haft en sån där jättetrevlig väldigt sen lördagsfrukost, vi (jag och Kalle) gjorde pannkakor med lönnsirap, blåbärssylt och vaniljglass, hade nybakat bröd, ost, tomat, gurka, groddar och ägg, drack färskpressad satsumas/morot/ingefärs-juice och bara njöt tills vi var så mätta att vi var tvungna att vila länge på sängen. Jag var tvungen att ställa in lunchen med Heidi, förlåt kompis, för att jag var så mätt och loj, men sjuuukt bra.

Fyra skruvar borras rakt in i benet

Då har man blivit opererad för första gången i sitt liv då. Jag skrattade under operationen, blev sövd utan att bli meddelad, var otroligt förvirrad och pratade engelska med narkos-sköterskan som verkade van vid knasigheter och fortsatte prata svenska med mig. De borrade i min arm, de spände fast mig med röda band, de satte fyra skruvar rakt in i benet i min arm och en massa annat galet men jag överlevde. När jag kom tillbaka till mitt rum efter operationen började jag plötsligt gråta för att jag var hungrig, de ger en nog jäkligt konstiga grejer som gör att humöret går upp och ned. Det kändes mycket bra när Basse kom för att hämta mig, tyvärr fick vi vänta olidligt lång tid och gjorde ett besök på röntgen, jag i rullstol, och vänta på att någon skulle ha tid att lägga om mina blodiga förband och ja man kan bara konstatera att det kan ta lite tid ibland på sjukhus. Basse som ju faktiskt fick betalt för att hämta mig och ta mig hem, laga mat till mig och kolla på ett avsnitt av Dexter, nej inte betalt av mig, så lågt har jag inte sjunkit i vänskapskretsen (än) trots mitt handikapp, utan av sitt jobb som har anhörighetsdagar man får ta ut för att hjälpa en anhörig, gulligt att min bästa vän räknas som anhörig, tack landstinget.

Idag har jag skitont men mår helt ok.

Operation

Idag har jag fått reda på att det torsdag morgon är dags för operation och jag är tvungen att tvätta hela kroppen med antiseptiskt medel minst två gånger innan jag anländer. Jag som knappt kan tvätta håret med vanligt schampo, även ifall det gick förvånansvärt bra imorse, ska nu försöka tvätta det med något medel med klorhexidin i sig, usch, det kommer inte vara en vacker syn, tur att ingen ska titta på. Lite orolig över att de rekommenderar att man har någon hos sig hela dygnet efter operationen. Hur groggy kommer jag vara egentligen? Det står att de kommer söva mig via en kanyl i armen, är de tvungna att uppge den informationen till mig som är en extremt spruträdd person? Jag som inte kunde gå rakt sist de släppte ut mig från sjukhuset utan att ha rekommenderat att någon kom och hämtade upp mig borde kanske se till att någon kommer den här gången när de faktiskt tom. rekommenderar det.

En dans och en bruten arm

Ja, vad var det som hände egentligen. Vi var på en underbar maskerad, det var bara trevliga människor runt om mig på dansgolvet. Jag blev erbjuden en audition för ett band som precis splittrats och söker ny sångerska, förklarade glatt att jag gärna ställer upp för en audition men antagligen behöver sånglektioner. Dansade lite på dansgolvet med Brad, Ida och Palle och alla andra, kände att jag stod på ett halt ställe, tittade ned på golvet om det kunde vara någon som hade spillt ut något, det var det absolut, rätt kladdigt faktiskt. I nästa sekund kände jag att jag halkade baklänges, det gick i slowmotion och jag satte ut vänster hand bakom mig för att ta emot, lyckades med det men jag är alldeles för tung för att ta emot mig med bara en hand, uppenbarligen för handleden bröts. Satt kvar på golvet lite i chock, fallet såg inte så farligt ut så alla trodde att jag var ok men hela handleden var på något konstigt sätt vriden åt fel håll. Lilla Ida hjälpte mig upp ovh jag hämtade min jacka och väska och tröja och gick ned för den smala trappan och ut på gården där jag möttes av Mårten som sa att vi inte fick vara därute med tanke på grannarna och att vi lät. Jag försökte rätta till handleden men den gled tillbaka, Ida hämtade Axel, som är läkare, på min begäran. Jag började gråta för det gjorde ont. Axel kom och sa att den var bruten, att jag var tvungen att åka till sjukhus för att gipsa. Ida och Palle beställde en taxi och följde med mig till SÖS akut. Där satt vi sedan och fnittrade i ett bås i flera timmar. Ida iförd gröna strumpbyxor, en illgrön tight tröja och en sopsäck, Palle utklädd till Kalles kaviar, med både knäckebröd och kaviar redo, jag undrar om jag kan få äta upp knäckebrödet eftersom jag är hungrig och antar att sjukhuset där ingen ens undersöker en, en mindre kommer ge mig någon god mat snart. Palle och Ida går och köper varsin cola, vi ”äter” och dricker och får syn på en skylt där det står att man under inga omständigheter bör äta eller dricka utan att rådfråga läkare innan, vi vrider oss i skratt, ja vi hade ju hunnit dricka lite innan festen abrupt tog slut. Till slut bestämmer jag att det är dags för dem att gå hem. Ida, du söta, var upprörd för att jag hade så ont och inte fick någon hjälp eller något smärtstillande. Du ville gå och skälla på sköterskorna. Jag fick blåsa vid min ankomst och killen i receptionen meddelade att jag var en av de nyktraste patienterna ikväll, jag undrade om han hade en vinöppnare eftersom vi fortfarande inte öppnat vårt vin utan hade det med oss i väskan.

Klockan elva söndag fm. jag virrar omkring i korridoren på SÖS i min jakt på en utgång från sjukhuset. Hittar till slut ut och ringer Ida, hon lovar göra frukost till mig om jag kommer över. Hon lagar omelett och jag har svårt att äta trots att jag är hungrigast men medicinerna har gjort mig yr och illamående. Det är reprisen av Idol på tv, jag somnar.