tv-serier

hm....jag trodde kanske att jag skulle hunnit se alla tv-serier som jag åttagit mig, men fortfarande ligger jag väldigt efter, har inte sett klart weeds, ligger på nr 4 av Hero, har börjat om med BSG, kommer ingen vart med Dexter trots att jag älskar plotten, har aldrig ens börjat med Sic feet under, ser fortfarande slaviskt på Greys Anatomy och väntar med spänning på nästa avsnitt, har börjat med Brothers & Sisters men inte kommit så långt...är så där halvsugen trots asbra tv-tittar-väder ute dvs. så jävla kallt att man faktiskt inte kan göra något annat än att stanna inomhus. Vad är felet? Hm, dont know.

söndag middag och sömn hos mamma

Söndagsbakis, trött och ännu mer trött, dags att åka hem till mamma och prova nya platt-tvn, gick superb med undantaget att jag och Kalle råkade somna i soffan halvvägs in i filmen. The Prestige var tydligen inte tillräckligt spännande, eller så var det det där med tröttheten.

Releasefest Juvelen

Indigo igen, brukar vara en fin början men jag var grymt osugen och eftersom det var en konstig köttmarknads-stämning i lokalen så nappade jag direkt när Erik la fram förslaget att åka på Juvelens releasefest i en källare på Ynglingagatan, jag hittade ju dit så jag fick följa med, vi åkte i förtruppen; jag, Erik och läkar-Johan. De andra (Kristoffer, Kaj, Paige, Linn, Terez och Sandra) skulle komma efter ifall vi tyckte det var värt det. Lokalen var svettig, inte så rökig, full av folk, Jonas hälsade glatt i dörren och jag träffade på den ena efter den andra, det var definitivt värt det, som extra plus fick jag dansa med alla mina favoriter senare på natten, Katja var tom. uppe från Malmö, vilken lyx, båda Kristoffer P och både Johan L och E och Sebastian, Kalle, Eli, Steve med många flera var där och Magdalena förgyllde kvällen med bra dansmusik, nöjt sällskap, tills vi stupade in i en taxi och lyckades ta oss rätt långt på väg hem.

fredag å indigo å tranan.....

...och en snabb visit på Indigo hann vi förstås med på fredagkvällen, en Staro och lite umgänge, många var där, Kaj och Paige, Kristoffer, Tomas och senare kom Kalle förbi som varit borta på Rival innan där både Malin och Ida hängde i baren eftersom det är arkitektfredag. Vi fortsatte till främmande delar, Odenplan, där Kalles arbetskompis spelade skivor, bra musik, skönt för på Indigo var det en skämt-dj som spelade en massa underligt. Vi var de enda på stället som valde att dricka Kilkenny, det var gott, det var kul. Jag höll på att skratta på mig när Oskar frågade om vi var sugna på Café Opera, jag var så trött att jag bara höll på att ramla ihop.

vitt vitt vitt promenad i snön..snöänglar...

Långpromenader är den enda motion jag får nu förtiden, för att jag inte ska bli ett stort fläskberg så försöker jag ta till vara på tiden och gå omkring i sthlm så mycket som möjligt. Idag var det vitt och lite slaskigt men utsikten över Årstaviken var fin. Promenerade hemmifrån och ned till Hornstull, fick en kopp the innan jag sprang till tunnelbanan för att träffa Kristoffer och fika på Waynes (surprise, surprise) på Götgatan. Waynes är typ som ett fik i ett stort inglasat centrum och det känns skönt att de klistrat upp stora dekaler på fönstren som anger adressen så att du kan vara säker på att du inte befinner dig i Stinsen eller Farsta centrum. De spelar opersonlig musik på låg volym som du ändå inte kan höra över sorlet i lokalen. De ligger granne med Press-stop som faktiskt var anledningen till att vi hamnade just här, Kalle som kommer inspringande tjugo i fem (de stänger fem på söndagar) ska handla tidningar till jobbet, det är hans vecka. På Propeller är alla tidningar förutom fler båttidningar välkomna..det blir tekniksnusk, creative review, form och typ ID. Jag är sugen på att köpa "Hells Angels" av Hunter S Thompson som de säljer i engelsk pocket, tyvärr vet jag att det inte blir några pengar på ett tag eftersom försäkringskassan tar tid på sig att betala ut sjukersättningen så alla extra utgifter måste vänta. Februari blir en tunn månad.

Vi värmde stugan hos Malin i Hägerstensåsen

Husvärmning, inflyttningsfest, ute i Hägerstensåsen, som tur var (snöstorm) inte långt från tunnelbanan. Portkoden fungerade och vi var där, det var människor vi aldrig sett förut tillsammans med gamla gymnasiekompisar från Tumba (jag tog såklart med mig Heidi och totalt var vi nog fem eller sex stycken som gått samma gymnasium och alla med något program innehållandes namnet medie eller media), totala främlingar, vänner och några jag inte ens hann prata med. Bordet var fullt av snacks och dip, jag kom på mig själv att proppa i mig lite för mycket än vad som anses väluppfostrat. Erik och jag pratade om fakeorgasmer och Micke och jag om rehabiliteringens baksidor. Vi hade en väldigt trevlig kväll och hjältinnan Heidi öppnade inte mindre än två "omöjliga" vinflaskor under kvällens gång. Lägenheten är underbart söt och vi fick plats trots få kvadratmeter. Fint ordnat, tack för allt.

kaj och kristoffer ett trevligt ställe

Det är preview för "Punks in the beerlight" på Sugar bar och fullt av folk. Vi dricker öl och ler, dansar och fotograferar varandra, letar klotter och klottrar (inte jag), pratar videokonst och fantiserar om musik vi ska göra, sjunger högt att vi vägrar gå på rehab (jag) och är höga som hus (inte jag). Kaj spelar min låt och letar efter mig, jag sitter på bänken och skrålar med och försöker få ögonkontakt med Kaj som inte ser mig. Kalles vän misstar mig för en gammal flickvän och frågar hur länge vi varit tillsammans, jag vänder ryggen till och går. Jag får pussar på mina kinder av söta vänner och glada vänner och senare på kvällen även av riktigt dragna vänner (träffar Palle och Anders på väg hem). Sover i förorten ute vid vattnet på Kungsholmen, det är tyst, ibland kan man höra ett flygplan. Jag vaknar och vägrar vakna, jag äter en calzone med champinjoner och kronärtskocka och enorma mängder trådig god ost. Jag gråter när jag måste gå upp ur sängen. Jag ställer in en middag och gör en blandskiva till kvällens värdinna. Jag är en liten tröttis. 17 februari är det dags igen, första omgången av "Punks in the beerlight" på Kammakargatan 9, Sugar bar. Musik = skäggiga män och kvinnor med basröst.

mitt i en långtråkig vecka

Eftersom det enda jag gör är att springa på rehab och göra mina handövningar så känner jag inte riktigt att det händer så mycket just nu, jag lovar, den här bloggen kommer någon gång i framtiden bli bra igen, när jag får tillbaka mitt liv. Just nu så är jag sur för att dokton sa att det blir först till sommaren jag kan förvänta mig att vara återställd. Attans! Det som är postivit är att man får luncha med sina vänner, eftersom jag typ inte kan laga någon mat själv hemma så blir det mycket fika-raster. Här med Kaj och Sofie på Copacabana. Nice, supernice.

den där konstiga ryska vampyrfilmen...

Hm, när den första filmen i en triologi inte är bra men man kommer ut från biografen och vet att man kommer att se de andra två, ja då måste de ändå på nåt sätt ha lyckats? Eller är det den smala genren som attraherar? Rysk vampyrfilm, kan bara vara en eller? Nä, antagligen inte men jag är väl inte tillräckligt begeistrad i ämnet rysk film för att sia om detta. Ni som anar vad det är har antagligen rätt. Igår såg jag första halvan av Night watch 2 Day watch, finurligt namn eller hur? Hm, ja vad ska jag säga, somnade efter första halvan men well den håller säkert tillräckligt bra för att invänta 3:an också ;-)

du som gör mig glad...

Jag är inte alltid glad men jag är nog i grund och botten rätt lycklig, naturligt, ja säkert.. När inte allt annat går som planerat så finns det fortfarande mycket som gör mig glad och du är en av de sakerna. Tack för att du finns och för att du väljer att göra mig glad.

rehabilitering i månader =sucks!

Hm, sjukhuset är otroligt deprimerande, speciellt för någon som bara vill bli bra och undrar hur man blir det fortast. Doktorn var dålig och ville inte svara på mina frågor, sjuksystern var bättre men även hon hade en något konstig attityd. Hennes första fråga var om jag ätit värktabletter, vilket jag inte hade men det var ju inte så att hon gick och hämtade några heller utan hon bara ville kolla? Sedan frågade hon om jag var mycket nervös, vilket jag svarade att jag inte var, borde jag vara det? Hon log lite och sa att doktorn är försenad men du kan sitta och vänta här i det kala mottagningsrummet så kommer han säkert strax. Hoffmann-utrustningen åkte bort snabbt och doktorn klämde inte ens på armen, ingen röntgen ingenting och det kändes som att armen skulle trilla sönder. Ont i en vecka, du kan ju äta värktabletter om du vill. Rörlighet utan tyngd. Å så en remiss till rehab där du kan ställa vidare frågor. Tack tack, stressade jävla skitdoktor. Hoppas rehab åtminstone bryr sig om att jag ska bli återställd annars blir jag fan mig galen...ge ditt några månader sedan kan du nästan vara helt återställd var doktorns sista ord innan han sprang iväg till nästa patient och lämnade mig med fyra 2cm djupa hål i armen. Attans.

sofie på besök = tjejsnack

Nämen hallå, några varma scones, lite sylt och ost, en massa the och det bästa sällskap och stöd man kan tänka sig. Jag är så glad att jag får träffa dig kompis. Vi pratade tjejgrejer och hade en trevlig sconesafton i mitt hem, det var fint och på köpet fick jag en stor bukett av de finaste tulpanerna som luktar som honung. Mmmmmm......underbart, precis vad jag behövde, tack tack. Extra tack till Malin också, jag vet att de kom från dig med, tack.

bjööööörn...............var är du min hjälte?

Jag lämnade min hårddisk i säkra (?) händer hemma hos Kaj och gick för att träffa min vän Björn. Den kramvänligaste Björn jag känner. Vi promenerade ner för Lundagatan och pratade om vad som hänt sen sist, vilket var alldeles för länge sedan, jag kom på hur mycket man saknar sina vänner när man inte sett dem på ett tag och sedan träffar dem igen. Det är härligt att det med gamla vänner finns en oskriven regel som säger att hur lång tid det än går innan man hörs igen så är man alltid lika bra vänner när man väl ses, det är som att tiden har stått still emellan tillfällena och man kan nästan ta upp senaste diskussionen man hade, med förutsättningen att man har jäkligt bra minne och kommer ihåg vad den handlade om. Efter en fika på "pappa ray ray" och varsin smoothie mådde vi fint i hela kroppen och gick och handlade alla ingredienser man behöver för den bästa fisksoppan, sedan gick vi hem till var sitt hem och lagade mat, det är toppen. Saknar dig alltid, min vän! Bjud på välhängd biff så kommer jag, hehe.

johan och kaj och en dator

leksaksbytardagar på 2000-talet?

Hehe, då var det dags igen, bytesdagar, hm, det var jag på när jag var liten, man bytte kläder och mjukisdjur med andra barn/föräldrar, alla barn fick titta på "gubben som inte vill bli stor" på en jätteduk i någon gammal gympasal, jag bodde söder om Stockholm och det var 80-tal, nice. Kommer fortfarande ihåg ett mjukislamm jag bytte till mig mot någon tröja, ett bra byte tyckte jag, mamma var nog mindre nöjd. Men nu är det 2000-talet och vi byter filmer och musik med varandra, funderar på vilken teknik vi ska investera i och tycker att vinyl-skivor är skönt nostalgiska med sina stora fodral. Johan höll upp sin hårddisk i luften och deklarareade med smått religiös stämma "förstår ni hur mycket som får plats på den här" jag förstod att han menade i form av upplevelser och härliga ljud, stämmor, texter och allt den är fylld med, hur mycket film och musik som helst, helt underbart men också otroligt skört på nå sätt.

kris spelar och vi lyssnar

Besök i en annan stadsdel är inte alltid så tokigt. Kristoffer spelade på Sugerbar och efter ett besök hos La Habana där jag åt lambracks (för kanske första gången i mitt liv) som smakade mycket gott så var ett besök nere på Kammakargatan och lilla Sugerbar helt perfekt, drack Staropramen dark och Hoegaarden. Blev jättetrött och åkte hem tidigt, det var fint. Kristoffer, Kaj, Anna och Jenny fortsatte om jag förstod det rätt, festa hela långa natten och slutade med efterfest hemma hos Kaj tidigt på morgonen. Det kan vara förödande roligt men lilla trötta jag trivdes alldeles underbart i min varma säng. Fredagen den 19:e är det dags igen, då ska både Kaj och Kris spela skivor. Det kan bli mycket trevligt!

ikea en vardagskväll..

Jessica och Joel vet exakt hur det är på Ikea eftersom de tydligen är där typ två gånger i veckan minst. Vi började med ett försnack i Liljeholmen på MC Donalds och sedan bar det vidare till ikea där vi också började med att äta. Efter all denna mat var det dags att klara av shoppinglistan: värmeljus och ett bäddmadrasskydd, inte så svårt kan tyckas. Värmeljusen var slut och det var skyddet också så jag fick tröstköpa lite annat, en till kudde och en vas men sedan vid kassorna blev jag glad för där hade de minsann hunnit ställa in pallar med värmeljus, jag slog till på 300st.
Kan låta som att jag överdriver mina inköp men jag passade verkligen på. Sedan inköptes det såklart både mat och godis i butiken utanför, chips och olivolja. Ut från varuhuset och in i regnet, fy, blåst och råa vindar, söta Jessica skjutsade mig hela vägen hem. Tack, tack min söta. Trevligt sällskap också även ifall Joel tjurade lite i bilen.

Fika med killarna..

Av en händelse fick jag i förrgår tillfället att vara med på en riktig killfika, så kändes det iaf att sitta vid ett hörnbord på Soda med Johan, Erik, Tomas och Kaj. Erik pratadet oavbrutet och förde en oerhört rolig diskussion om bla. varför man får hata australiensare, det mynnade från otrevliga händelser som skett på nyårsafton. Det bästa med Erik är att han är så totalt uppslupen i sina diskussioner, så totalt aktiv och vet nästan jämnt vad han vill ha sagt. Kaj som var sjuk men ändå skulle ut och köpa läsk och därför lika gärna kunde fika lite satt tystare på andra sidan bordet. Vi kom in på dödsmetall och varför de är frikyrkliga i Norge, är de? Jag uppskattade detta samkväm enormt, mycket roligt, hoppas ni fikar ofta killar så att jag kan råka dyka upp då och då. När vi gick därifrån skulle vi till Ringvägen för att kolla in en tjej, bara en sån sak, helt fantastiskt. Love u!

Cyberpunk från 80.

Jag har ont lite överallt, nära hjärtat, i min arm. Jag och BSG tar en paus från Indigo ikväll. Fick en god middag hemma hos sjuklingen Kaj och en väldigt underhållande film i genren sci-fi/fantasy/horror från 80-talet, "Altered states" jag tyckte om den, varför görs inte såna här knarkfilmer längre? Med ny musik från Tomas bibliotek så kan man gå hem som en lyckligare människa och nästan lyckas glömma att man är jättetrött efter en heldags shopping med sin mamma. Hoppas ni alla som orkar med något ikväll har trevligt. Ska ringa dig imorgon bitti Johan och fråga lite frågor om armen, haha, nää det ska jag inte, du ska få sova som en söt bebis hela fm, det är man värd varje gång man varit i min favoritbar.

2057 och vi ser alla lika unga ut...

Festen var underbar, folk var fulla men ovanligt lite dumheter förekom under kvällen. Vi hade en superb middag hemma hos Sofie med hemlagade canneloni, vi bakade pastan tillsammans och alla höll på att dö av hunger när vi äntligen var klara, mm bueno! Tack Sofie och Peter för att ni ställer upp och gör vår kväll så underbar, det är alltid ett nöje att få vara med er och hälsa på i ert mycket mysiga och fina lägenhet. Hoppas er cocktailfest i Vasastan var härlig natten igenom.

Så till 2057 där vi faktiskt firade nyår, jag utklädd till en god (?, eller var jag egentligen en ond) cyborg helt klädd i vitt och eftersom vi var i Asien så var jag såklart sminkad i brilliant red. Pris min drottning och svarte konkurrent var vid min sida nästan hela kvällen. När jag kom, efter ett besök hemma där jag glömt både kamera (hemska tanke, ett nyår utan kamera, möjligt?, no) och min fina vita peruk som Heidi hjälpt mig köpa så hade redan många festdeltagare hunnit komma och jag började koppla in kareoken, Liz var först ut med en ganska lugn countrylåt sedan blev det bara fartigare och fartigare och jag har hört rykten om att när alla gick ut för att kolla på fyrverkerier på tolvslaget så gick Kaj och Malin loss med en Britney-låt på övervåningen, jag skulle ge mycket för att få höra Kaj sjunga "oops I did it again", kanske gör han det igen....